Läromedels-Jukebox

Känner du till musiktjänsten Spotify eller den helt nya tjänsten Tunerec som DN skriver om idag? Spotify är en svensk tjänst som erbjuder reklambaserad musik. Det är som att ha ett enormt musikbibliotek på sin dator utan att det tar någon plats, musiken strömmas istället till din dator. Företaget bakom tjänsten har avtal med flera av de stora skivbolagen samt stim vilket gör att det är helt lagligt och att det finns mycket musik. Hos mina kollegor och vänner har berömmet haglat över tjänsten och användandet har spritt sig inom familjerna: tjänsten är verkligen lätt att ta till sig. Även inom media har det skrivits många spaltmeter, som det heter (Fokus, Bisonblog, Aftonbladet),

Men vad har detta med lärande att göra? Som jag skrivit tidigare här så har läromedelsbranschen ett kopieringsproblem. Studenterna köper inte längre literaturen utan kopierar eller tankar ner den från Pirate Bay (Här är t ex en av kursböckerna jag använder). Nu har, enligt Aftonbladets nätupplaga, också Sveriges Läromedelförfattares Förbund (SLFF) polisanmält Studentbay för brott mot upphovsrättslagen.

Med Spotify som inspirationskälla, hur skulle en motsvarande tjänst för läromedel kunna se ut? En prenumerationstjänst för studenter där de har tillgång till läromedel för en fast kostnad. Men vänta nu, i dagligt tal kallas det bibliotek! Så vad händer om man korsar det traditionella biblioteket med Spotify? Hur ser affärsmodellen ut och hur kommer studenten åt "boken", som e-bok?

Nätevolution –Studenternas digtala kompetens

I förra inlägget påstod jag att studenternas digitala kompetens är överdriven. Att deras kunskap om online-kultur och nyttjandet av olika online-tjänster sällan är så kompetent som diskussionen i bloggosfären ibland tycks tro. Låt mig utveckla:

Med det menar jag att de man ibland kallar för nätgenerationen är:

• kunniga i att uttrycka sig på "rätt" sätt i ett givet media. Det vill säga att de har en känsla för hur man uttrycker sig på MSN och hur det skiljer sig från SMS eller e-post.
  
• i allmänhet mycket bra på att nyttja, framför allt MSN och SMS samt ibland också Facebook i ett socialt sammanhang, för att knyta och hålla kontakter.
• tunga YouTube och Myspace-användare som man också delar med sig av via MSN
  
• mindre bra på att använda eller känna till Twitter, Jaiku, Spotify, Wikis, Digg eller andra tjänster som inte är lika breda eller kända. Här är det i stället en äldre publik som är i arbetslivet som är de tunga användarna
• I allmänhet mindre bra på bloggar och sånt som trackbacks, RSS och så vidare.
  
• mindre bra på källkritik och att värdera en källas trovärdighet
• sämre än mig och mina medelålders kollegor på att hitta relevant information via t ex Google

Jag baserar detta på en längre studie av laptopanvändande bland universitetsstudenter men också på min undervisning på Digitala Media-programmet på Högskolan Väst. Den slutsats jag drar av detta och frågan som jag vill ställa är följande:

• Vad är det i nätkulturen som är kopplat till användarnas ålder och således till en ungdomskultur och vad är det som är kopplat till de digitala tjänsterna och som de kan tänkas ta med sig in i andra faser av livet?
• Äldre generationer har alltid förundrats över ungdomskulturen och just nu känns det som att vi ibland överskattar och ibland undersakttar elever och studenters digitala kompetens. Eller?
  

Om studentdriven IT – Johan Lundin på vetenskapslandet

Passa på att titta på Vetenskapslandets intervju med Café-IKT:s Johan Lundin. Inslaget handlar just om det vi pratar om på Café-IKT, det studentdrivna it-användandet i skolan. Johan lyfter bland annat fram den snedfördelning som han anser sig se mellan de resurser universitetet lägger på skolans och lärarnas IT kontra vad de lägger på studenternas.

Jag vet att Johan i andra sammanhang kommenterat införandet av GUL (eller PingPong som det annars heter), alltså Göteborgs Universitets lärplatform. I det sammanhanget har GU undersökt i vilken utsträckning lärarna behöver kompetensutvecklas för att kunna använda den nya platformen. Men inte en gång har frågan ställts vilken utbildning studenterna behöver för att kunna nyttja systemet. Man antar helt enkelt att de besitter den digitala kompetensen att ta till sig vilket system som helst? Nog för att studenter kan en del om IT men pratet om att deras kunskap om nätkultur överstiger lärarnas är enligt mig en smula överdrivet, eller?

Kampen mot kopiering av kursböcker

I senaste numret av universitetsläraren skriver tre herrar om studenternas kopiering av kursböcker samt de tjänster som stödjer denna verksamhet så som Student Bay. Jag har gjort ett par observationer inom samma härad. Studenterna på Digitala Media-programmet där jag undervisar har under hösten haft mycket svårt att få tag på kurslitteratur. Böckerna har gått ur tryck eller finns inte att få tag på annat än i några få exemplar. Studenterna har givetvis löst detta genom att kopiera böckerna, eller tankat ner dem från Pirate Bay i den mån de funnits. Har vi ett moment 22 här? Eftersom alla kopierar kursböckerna så lönar det sig inte att trycka dem, vilket gjorde att vi i år faktiskt stod utan kursbok.

Författarna till artikeln lyfter fram ett par intressanta aspekter som talar för studenternas agerande och jag är benägen att hålla med. Självklart är kopiering inget jag vill uppmuntra till, inte heller copyright-brott, men jag tror de har rätt i att studenterna ser litteraturen som brukslitteratur, alltså inget man suktar efter att ställa i bokhyllan efter kursens slut. Har man då det lite tight ekonomiskt så slipper man gärna mellan 400-1000 kr i utlägg för något man skall ha i max 10 veckor.

Kanske E-boken ligger närmare i tiden än jag trott. I alla fall om man får tro Mattias på Moderskeppet! Han pratar sig varm för Sonys E-reader och jag har själv funderat på att införskaffa en sådan. Men tänk om alla studenter hade en sådan då skulle jag kunna:

• Dela med mig av mina understrykningar
• Kommentera olika stycken i boken
• Länka till andra artiklar eller böcker som tar upp liknande eller motstridiga uppgifter
• Länka till relaterade videos (som studenten tittar på i sin laptop)
• Öka antalet böcker då kostnaden minskar
• Slippa höra att "Jag har beställt boken men den har inte kommit"
• Få höra om andra och ny problem som säkert skulle uppstå
  

Twitter – like thousands of dots making a pointillist painting

I en artikel i The New York Times beskriver en användare av twitter upplevelsen så här poetiskt:

"...the little snippets coalesce into a surprisingly sophisticated portrait of your friends’ and family members’ lives, like thousands of dots making a pointillist painting."

Artikeln är intressant på så sätt att den lyckas komma åt det där som är så svårt att sätta ord på när det gäller vad det är folk uppskattar med alla dessa små onlinetjänster.

Är du medie-literat?

På MIT arbetar Henry Jenkins med mediestudier och i ett av sina blogginlägg skriver han och visar vad hans forskargrupp menar med begreppet "The New Media Literacies". Han visar också en video som förklarar vad de menar med begreppet, läs och sevärt!

Gillar du Rollspel online?

Open Education handlar bland annat om att erbjuda öppna lärresurser och öppen utbildning. David Wiley har under ganska lång tid arbetat med och för öppna utbildningar och universitet. Nu testar han ett nytt sätt att driva kurser på, ett sätt som han beskriver på sin blogg. Kursen bygger på samma idé som "massively multiplayer role-playing game" och nyttar således spelteori och de lärdomar vi kan dra från online spel. Mycket intressant, läs!