Ibland kör jag fast. Fastnar i gamla tankar och hjulspår. Ser inte skogen för alla träden. Ja ni fattar?! För att komma ur en sådan cirkel har vi alla våra olika små trixs och metoder. För mig fungerar nästan alltid en bok eller artikel. Just nu läser jag om Meyrowitz "No sence of place" inför en artikel som jag och Johan skriver. Men lika ofta surfar jag till TED.com och lyssnar på någon av de inspirerande talarna som finns där och som nästan aldrig lämnar en oberörd. Inte sällan går jag tillbaks till arbetet med ny inspiration, lite fuktigare ögon eller med ett leende på läpparna.
En av dem som återkommer när jag behöver inspiration kring lärande är Mike Wesch. I denna presentation från Youtube och National Geographic sammanfattar Mike och refererar till det han tidigare gjort. Han gör saker på sina kurser som får mina trevande försök, att förändra min undervisning, att framstå som triviala.
När jag tittar på Wesch dyker ofta begreppet Ununiversity upp i huvudet. Ni vet, som en vändning på unconference-begreppet eller unEducation som ser bättre ut i skrift. Tidskriften Wired var inne något liknande redan 1993. Andra organisationer är inne på samma sak är 21st century schools eller det svenska Tänk Om. Jag skulle behöva fler källor till sådant som kan inspirera till att tänka nytt kring universitetsutbildning. Jag upplever lite väl ofta, att vi precis som Ken Robinson pratar om, inte lyckas ta till vara på den kreativitet som finns hos de flesta individer. Har ni några förslag på hur man kan gå till väga?
fredagen den 5:e februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lätt. Men svårast. Sluta upp med att se den ansvarige på kursen/pedagogen i klassen som ansvarig för lärandet. Utgår från där de befinner sig. Låt de delta. Sätta sina egna mål eller arbeta utifrån den verklighet de skall verka i. Inte en papperskonstruktion. Pedagogens roll blir att ifrågasätta deras syn på lärande. De förväntar sig något när de kommer till högskolan. De är sönderskolade. Avskola dem.
SvaraRaderaAbsolut. Det är det långsiktiga målet, det håller jag helt med om. Men det får bli ett eget inlägg. Återkommer.
SvaraRadera