Fortsättning på föregående inlägg:

Idén testades som sagt under två föreläsningstillfällen. Vid båda tillfällena gjordes endast ett fåtal inlägg. Vid första tillfället togs inlägget upp av föreläsaren och vävdes in i föreläsningen, något som inte skedde vid det andra tillfället. Nästan alla studenter som använde laptop gick med i gruppen, men väldigt få skrev alltså inlägg.

Föreläsarens tankar kring verktyget

Vi intervjuade även föreläsaren kring dennes tankar om experimentet. Föreläsaren är positivt inställd till testandet och verktyg för att inkludera studenterna i föreläsningen i högre grad. Gillar idén som testats, men menar att den skulle behöva omarbetas.

Eftersom det inte sker i flöde var det svårt att hålla konstant koll på verktyget. Projiceringen hamnade i perifera synfältet, kanske hade blivit bättre med en extra laptop bredvid den ordinarie (som används för presentation). Upplever det inte som svårt att baka in komplexa frågor och saker i sin föreläsning.

Tror att det är lättare att ställa en skriftlig fråga än en verbal, men fick inga bevis för detta under de två föreläsningarna där verktyget provades. Föreläsaren pekar på att diskussionen kunnat se annorlunda ut om inte han själv sett vad som skrivits. Den hade då kunnat få mer metakaraktär. Menar vidare att det är viktigt att uppmuntra studenter till att bli delaktiga i verktyget.

Våra tankar kring experimentet

Eftersom en föreläsning rör sig framåt är blir tidsaspekten en utmaning vid utformning av sådana verktyg. Det lämpar sig bra för frågor av mer generell karaktär som inte är direkt knutna till någon punkt i föreläsningen. Föreläsaren kan då välja att ta upp frågan vid ett tillfälle då den passar.

Studenter har även möjlighet att ställa en mer komplex fråga som underbyggs av ett citat eller en del av en text, vilket vi såg vid ett av testningstillfällena. En fråga som kan vara svår att ställa muntligt, både för att den kräver eftertanke hos frågeställaren men samtidigt kan vara svår att svara på utan samma mått av eftertanke.

Ett alternativt sätt att använda denna typ av verktyg, som föreläsaren nämner och som vi diskuterat, är att göra verktyg endast åtkomligt för studenter. Dels kan studenter då efterfråga förklaringar eller förtydliganden från sina studiekamrater. Men en större förhoppning är om verktyget kan bidra till fler verbala frågor. Genom att skriva sin fråga, och se hur andra ”gillar” den kan bidra till att det upplevs som en intressant och relevant fråga, vilket kan leda till att man ”vågar” ställa den.

Att få studenter skrev inlägg behöver inte nödvändigtvis betyda att idén inte fungerar, men pekar samtidigt på den största svårigheten; att få igång användning och diskussion.